Jag är allt på spektrumet förutom någonting fullt ut

Jag förnekade min transidentitet så himla länge. Orkade inte med ännu en sak som skulle få folk att höja på ögonbrynet åt mig. Att vara en lesbisk sönderskuren ptsd-borderline freak utan stabila relationer med alkoholmissbruk och trassliga arbetarklass hemförhållanden räckte liksom, jag orkade inte deala med fler faktorer. Jag förnekade den intensiva dysforin jag kände så fort någon tilltalade mig som hon eller kvinna och intalade mig själv att det handlade om att jag umgicks med ett flertal transpersoner som gjorde att jag bara ville "passa in" för en gångs skull. Allt det tillsammans med att jag alltid kände mig distanserad till min kropp gjorde att jag skjöt bort tankarna och undvek att ta mig själv på allvar när det kom till min identitet.

I takt med att jag började prata om allt i min barndom och allt jag utsatts för så började min kropp sakta men säkert börja kännas som min. Jag hade slutat att använda sex som självskadebeteende och började bearbeta mina trauman. I och med den långa och otroligt intensiva och fruktansvärda processen (som jag fortfarande är mitt uppe i) började jag ta min dysfori på allvar och kände att det var min tur att börja definera mig själv, ta makten över min kropp och inte låta någon annan bestämma över den. 

Jag har fortfarande inte en benämning som jag identifierar mig med, men den bästa är genderqueer. Jag är inget kön. Jag är ingenting och allting. I vissa kläder har jag tighta sportbehåar för att bli så plattbröstad som möjligt, vissa gånger har jag urringade linnen. Jag är icke-binär och jag är en kombination av både man, kvinna och allt däremellan. Jag är allt på spektrumet förutom någonting fullt ut. Och jag lever i ett samboskap som tillåter mig att vara precis allt det. Här är tre av fyra transpersoner och vi stöttar varandra i den dagliga tvångsköningen vi får utstå, backar varandra i våra fighter, peppar för att stå upp för oss själva i binära rum och normer. 

Fastän samhället dagligen talar om för mig hur fel och obegriplig min kropp är så har jag aldrig varit såhär trygg i mig själv vad kommer till könsidentitet och genusuttryck. 


#1 - - Ann:

<3

Svar: <3
rakryggade.blogg.se

Upp