12/6 - 17

Ingenting känns bra och allting skaver. Jag går i tankarna om att jag kanske hamnat i en depression igen. Jag var på vårdcentralen för att kolla upp mina värden då symptomen är kronisk trötthet, oavsett hur mycket eller lite jag sover. Mitt närminne börjar fallera helt och jag glömmer saker vi precis pratat om, upprepar mig och minns inte ens de stora detaljerna längre. Jag är yr och kan inte koncentrera mig i vardagssamtalen för att jag är så fruktansvärt trött. Medan jag satt på britsen och läkaren undersökte mitt hjärta och mina lungor såg jag att han hade sidan om depression på vårdguiden uppe, och jag kan inte riktigt släppa det. Det är så många omständigheter somm har förändrats kring mig det senaste året så en depression nu kanske inte ter sig på samma sätt som den gjorde för några år sedan när jag var helt ensam. Jag tar mig liksom upp ur sängen på morgonen och gör det jag ska, men ingenting känns längre roligt och skratten är alltid präglade av ångest. Det skaver precis hela tiden och jag minns inte när jag var glad på riktigt senast. Jag känner mig dessutom så fruktansvärt mycket mer osäker än för några månader sedan. Tänker att varje gång mina vänner pratar utan mig så talar de illa om mig, att de egentligen hatar mig och att kärleken börjar sina. Känner att jag säger fel saker, gör fel saker och att bara min närvaro skapar irritation. 

Min psykolog har inte hört av sig på tre veckor nu. Jag har varit där en gång och ringt en gång för att försöka få kontakt med henne, men ingenting händer. Jag kan inte undvik att tänka att det är något personligt, att hon tröttnat och gett upp om mig. I receptionen sa de att hon jobbat under hela tiden så jag kan inte förstå varför hon inte hör av sig om det inte skulle handla om något personligt angående mig som patient. Jag ljög om en detalj sist jag var där och hade så fruktansvärt mycket ångest över det när jag gick därifrån att jag var fullt bestämt på att erkänna den undanhållna sanningen nästa gång. Förstod hon att jag ljög och därför straffar mig såhär? Eller är hon bara trött på patienter som sabbar för sig själva genom att inte lägga ut hela sanningen? Jag vet inte, men jag funderar på om jag någonsin kommer kunna lite på henne igen, för det känns som att hon har svikit mig. Äntligen hittade jag en psykolog som faktiskt lyssnade på mina behov och det kändes som att jag sakta men säkert tog mig framåt. Jag orkar inte byta psykolog och börja om från noll. Inte igen. Men hon har också mage att hävda att jag är vårdskadad och samtidigt lämna mig helt i sticket. Tack för det. 

Jag vet inte vad jag ska göra. 


Nutid |
Upp