11/5 - 17

Dubbelmoralen och det groteska hyckleriet går emot allting jag tror på. Å ena sidan och den andra. Kanske och egentligen och borde och skulle och vill. Ingenting är i symbios. Allting är motstridigt och det slutar med att jag inte lyssnar på någonting utan stänger av helt och bara stirrar för ingen tanke orkar någonsin tänkas klart. Det är för mycket och hopplöshetskänslorna tar helt överhanden. Jag har ingenting att säga till om när de slår till, det är bara att kuva sig och ta emot. Tyna bort under tyngden av allt ansvar.

- Jag måste verkligen plugga. Jag måste det.
- Nej, det måste du inte. För när du åker härifrån ska du träffa din vän och hjälpa henne, det hade du inte kunnat om du varit tvungen att göra något annat. Det handlar om att du prioriterar till andras fördel.

Jag stänger av mina sinnen och låtsas som att jag inte hör. För jag kan inte ta in det ni säger. Jag förstår men är samtidigt övertygad om att det inte är applicerbart på mig. Säger att jag lyssnar men gör samtidigt upp planer i huvudet för att jag ska kunna fly undan dessa konversationer utan att handla. Blundar och stänger in mig i mig själv och tänker trotsigt vänta på att alla bitar faller på plats utan att jag behöver förändra någonting. För jag orkar inte. Jag besitter inte en uns av kraft längre. Jag känner mig svag och skör och vek för jag får svimningskänslor och det känns som att benen ska vika sig under mig. Jag är så fruktansvärt trött. Jag vill sitta uppe hela nätterna och försvinna i alla tankar som behöver redas ut och samtidigt vill jag lägga mig innan klockan är åtta för jag vill inget hellre än att slippa tänka. Jag vill skriva klart den jävla uppsatsen samtidigt som jag längtar efter att ha tid till annat. Jag vill bevisa för mig själv att mitt sjuka psyke inte längre kan förstöra för mig samtidigt som jag vet att jag lever i en lögn som kommer få mig att falla utan möjlighet att resa mig igen. Jag vill jag kan jag borde jag ska.

Det enda som upprepas om och om igen i mitt huvud är
Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte

Nutid |
Upp