18/3 - 18

I fredags var det tre år sedan jag senast självskadade! Tre år!! Det senaste året har varit väldigt kämpigt och jag har varit redo att ge upp inför impulserna så många gånger. Det har varit svårare att stå emot än de första månaderna, första halvåret, första året. Alternativet att faktiskt självskada glider längre och längre bort ju mer tiden går, men impulserna har varit som starkast och som mest högljudda det senaste året. Det har varit så många påfrestningar och händelser som jag ställs inför som jag inte vetat hur jag ska hantera, och då har tankarna slagit till med full kraft. Men det viktigaste är ändå att jag stod emot trots det. På något vänster lyckades jag ta mig igenom året som gått utan att förstöra mig själv fysiskt. Det har inte gått jättebra med maten i vissa perioder, men jag har inte skurit mig en enda gång. Jag är stolt över mig själv, över att jag lyckades sluta på egen hand trots att det var ett beteende jag burit på i så många år. Det var en trygghet, jag visste att jag alltid kunde vända mig till den fysiska smärtan. Jag blev inte rädd när psykologen berättade om alla konsekvenser det kunde leda till, de permanenta skadorna, stygnen på akuten. Det skrämde mig inte. Det var en inbillad och falsk trygghet och kontroll. Egentlgien hade jag ingen kontroll alls, jag var helt kontrollerad av tvånget. Men jag lyckades sluta, helt på egen hand, och det ger jag mig själv en klapp på axeln för. Tre jävla år, det trodde jag aldrig. 

Elva år fast i skiten, tre år fri. 

Nutid |
#1 - - Glominteattandas :

Vad underbart och starkt att du har 3 år skadefri!! ❤️❤️❤️

Svar: Jaa det känns helt fantastiskt!! <3 <3 <3
rakryggade.blogg.se

Upp