20/3 - 18

Jag tycker verkligen inte om läkarbesök. För det första har jag aldrig haft en stabil läkarkontakt utan har fått träffa olika läkare varje gång under alla dessa år. Sen känns det som att få ett skriftlgt bevis på hur sjuk en är. Ett papper och ett utlåtande på hur många depressionspoäng jag fick den här gången jämfört med förra. Det känns så definitivt, någon utifrån som lägger fram ett utlåtande om hur sjuk jag egentligen är. Jag får alltid höra att jag inte kan vara så djupt deprimerad eftersom de kan avgöra det på några sekunder grundat i ögonkontakt och emotionell närvaro. Sen blir de alltid chockade när de räknar ihop MADRS-poängen och börjar alltid, ALLTID, ifrågasätta om de höga poängen verkligen stämmer. Efter 14 år i vården vet jag hur jag ska bete sig, hur ett "vårdat yttre" ser ut, hur ögonkontakt och svar på frågor bedöms av personen mitt emot. Jag vet hur jag ska "komma undan" tvångsåtgärder eller fler mediciner, och jag vet hur jag ska bete mig för att få fler insatser. Jag har varit sjuk mer eller mindre sedan jag var 11 år, och har därmed tvingats lära mig att fungera ändå. När mitt självskadebeteende och dissociationsproblematik var som värst jobbade jag heltid till exempel. Jag har tvingats att klara av vardagen trots depressiva symptom och förlorad verklighetsförankring. Och där vet jag att jag har haft tur, att jag klarat av att försörja mig själv, trots allt. Men det blir så provocerande att en läkare jag aldrig träffa förut vågar ifrågasätta mina symptom baserat på en några sekunders avgörande bedömning. 

Jag skattade tydligen högre på depression denna gång jämfört med sist jag träffade en läkare. Yay. Jag vet att det beror på behandlingen, för den är så fruktansvärt tung och jag hinner knappt återhämta mig innan det är dags igen. Nu blir det ännu en medicinhöjning och trots att jag är trött på biverkningar och att inte riktigt veta hur jag mår utan kemisk påverkan så är jag villig att höja ännu en gång ifall det får symptomen att lindras. Jag hoppas på en medicin som fungerar så att jag kan få känna lite framtidshopp. 

Nutid |
Upp